Ja, jag märker ju här att jag är dålig på att blogga. Kanske bra. Läste just att man har som förslag i regeringen att förbjuda "sociala medier appar" för barn upp till femton år. Mycket bra. Tycker jag. 

Det är tredje gången jag går igenom en tonåring i familjen. 

Det är lika kul och spännande som frustrerande. Både för tonåringen och föräldrern. Som tonåring att behöva ta ansvar för sitt beteende, mål och göromål helt plötsligt är en frustrerande förändring. De märker att de faktiskt kan börja bestämma saker, tycka olika och argumentera för det. Speciellt för det som är gott och kul. Vilket blir frustrerande för föräldern som ser att det finns "noll konsekvens tänk" i det mesta.

Gudar hjälpe oss tonårsföräldrar att vara kloka, inte skuldbeläggande, uppmuntrande och stöttande. 

Det måste ju vara från just tonåruppfostran som ordspråket "Love me the most when I deserve it the least" kommer ifrån. Eller hur!?